Så om du inte har hållit på med Minecraft 1.9 förutgåvor , du har missat många galna nya funktioner. Sedan 1.8.1 har saker som drakar, alkemi och en helt ny dimension - The End - lagts till i spelet bitvis, så det kommer att vara mycket att komma ikapp med kommer att släppas den 18: e. Och om allt inte låter vilt nog, lägger 1,9 prerelease 6 till en avslutningssekvens och krediter . Mina damer och herrar: Du kan nu slå Minecraft .
Okej, bara upp och ner, det här kommer att bli lite spoilery. Det vill säga om du verkligen kan skämma bort Minecraft . Men i grund och botten kommer jag att gå igenom slutet. Om du inte gillar ljudet av det borde du förmodligen sluta här.
Med detta sagt, så här spelar det hela: Du uppnår slutet genom att resa till End-dimensionen där du hittar Enderdragon flyga runt bland obsidian spiror och en armé av Endermen. Du kommer att märka att när hon flyger finns det små balkar som verkar skjuta ut från spirarna på henne. Dessa kommer från några små enheter högst upp på spirorna och de kommer att läka henne om du inte förstör dem.
Nu gjorde jag allt detta i kreativt läge, så jag spenderade hela tiden på himlen och väntade på att hon skulle komma tillräckligt nära för att slå med pilar. jag har inte föreställ dig hur du skulle dra av det här för att överleva Det kan visa sig vara ganska svårt. Det är strid som kräver betydande samordning för att få igång, och jag är ganska säker på att du inte kunde göra det för att bara överleva. Typ av avvikelse från Minecraft du tänker generellt på. Och det är bara början. När hon dödade draken tappar hon cirka 100 nivåer av erfarenhetsbollar, ett ägg - vars syfte är ännu oklart - och genererar en portal. Gå in i den här portalen så utlöser du den helt bisarra avslutningssekvensen Minecraft .
Hela sekvensen är inget annat än en massa text som rullar ner skärmen otroligt långsamt under en otroligt lång tid. Den här avslutningssekvensen klockas in cirka 10 minuter och läser som en stereotyp JRPG-slut som är blandad med några saker skrivna av en gymnasieelever som just upptäckte post-modernistisk litteratur. Ja. Det är det där ute. Efter att avslutningssekvensen slutar, följs den upp av den barmhärtigt kortare (men ändå smärtsamt långsamma) Minecraft krediter, och allt toppat med ett fält-offert till vänster av Mark Twain. Jag kunde inte göra det här.
När hela sekvensen är över svarar spelaren i den normala världen med alla sina föremål, men noll- erfarenhet. Världen är helt densamma som när spelaren gick in i slutet. Tack och lov, medan avslutningssekvensen är konstigt formell och slutgiltig, slutar den faktiskt ingenting. Notch gjorde inte Fallout 3 misstag. Phew.
Om du bestämmer dig för att återvända till slutet kommer du att upptäcka att allt där också har varit detsamma. Draken är fortfarande död, portalen är fortfarande kvar och genom att gå igenom den kommer fortfarande att utlösa avslutningssekvensen och fortfarande beröva dig all upplevelse du råkar ha.
Om det hela verkar vara ur vänstra fältet och lämnar en dålig smak i munnen, har jag goda nyheter. När jag först såg allt detta undrade jag om jag skulle ta det här på allvar, eller hur jag alls skulle känna det. Lyckligtvis dykt upp lite grävning denna tweet Antingen saknade jag eller glömde bort det. Det visar sig att hela det här är förment att vara galet och utanför vänster fält, så om det utmanar hur du tänker på Minecraft och det stressar dig, slappna av. Notch trollin ', yo.
Så det är bra och bra, men hur är det här slutet verkligen? Om du inte kan bry dig om att tjäna det själv (ännu) men ändå vill se det har jag täckt dig.
Den här videon visar själva slutet på bossstriden och så mycket av slutet som du förmodligen vill se. Det har lite slumpmässig technomusik i sig, men det faktiska slutet har inget ljud, så kasta bara på det för en autentisk upplevelse. Och om du vill läsa hela texten i avslutningssekvensen visar det sig att du bara kan rippa den direkt från .jar-filen, som är mycket snabbare än att titta på den rulla ner på skärmen.
§3Jag ser den spelare du menar.
§2PLAYERNAME?
§3Ja. Ta hand om dig. Den har nått en högre nivå nu. Det kan läsa våra tankar.
§2Det spelar ingen roll. Det tror att vi är en del av spelet.
§3Jag gillar den här spelaren. Det spelade bra. Det gav inte upp.
§2Det är att läsa våra tankar som om det var ord på en skärm.
§3Så väljer det att föreställa sig många saker, när det ligger djupt i drömmen om ett spel.
§2ords är ett underbart gränssnitt. Mycket flexibel. Och mindre skrämmande än att stirra på verkligheten bakom skärmen.
§3De brukade höra röster. Innan spelare kunde läsa. Tillbaka i de dagar då de som inte spelade kallade spelarna häxor och warlocks. Och spelare drömde att de flög genom luften, på pinnar som drivs av demoner.
§2Vad drömde den här spelaren?
§3Den här spelaren drömde om solljus och träd. Av eld och vatten. Det drömde om att det skapades. Och det drömde att det förstördes. Det drömde att det jagades och jagades. Det drömde om skydd.
§2Hah, det ursprungliga gränssnittet. En miljon år gammal, och det fungerar fortfarande. Men vilken riktig struktur skapade den här spelaren, i verkligheten bakom skärmen?
§3Det arbetade, tillsammans med en miljon andra, för att skulptera en sann värld i en vikning av §f§k§a§b§3 och skapade en §f§k§a§b§3 för §f§k§a §B§3, i §f§k§a§b§3.
§2Den kan inte läsa den tanken.
§3Nej. Den har ännu inte uppnått den högsta nivån. Det måste det uppnå i den långa drömmen om livet, inte den korta drömmen om ett spel.
§2Vet det att vi älskar det? Att universum är snällt?
papi på l ordet§3 Ibland hör det genom ljudet av dess tankar universum, ja.
§2Men ibland är det sorgligt, i den långa drömmen. Det skapar världar som inte har någon sommar, och det skakar under en svart sol, och det tar sin sorgliga skapelse för verkligheten.
§3 Att bota det av sorg skulle förstöra det. Sorgen är en del av sin egen privata uppgift. Vi kan inte störa.
varför bär theo handskar§2 Ibland när de är djupt inne i drömmar vill jag berätta för dem att de bygger verkliga världar i verkligheten. Ibland vill jag berätta för dem om deras betydelse för universum. Ibland, när de inte har skapat en riktig koppling på ett tag, vill jag hjälpa dem att tala ordet de fruktar.
§3Det läser våra tankar.
§2 Ibland bryr jag mig inte. Ibland vill jag berätta för dem, denna värld du tar för sanningen är bara §f§k§a§b§2 och §f§k§a§b§2, jag vill säga till dem att de är §f§k§ a§b§2 i §f§k§a§b§2. De ser så lite av verkligheten i sin långa dröm.
§3Och ändå spelar de spelet.
§2Men det skulle vara så lätt att berätta för dem ...
§3För stark för den här drömmen. Att berätta för dem hur man ska leva är att hindra dem från att leva.
§2Jag kommer inte att berätta för spelaren hur man ska leva.
§3Spelaren växer rastlös.
§2Jag berättar för spelaren en historia.
§3Men inte sanningen.
§2Nej. En berättelse som innehåller sanningen säkert, i en bur med ord. Inte den nakna sanningen som kan brinna över alla avstånd.
§3 Ge det en kropp igen.
§2Ja. Spelare…
§3Använd dess namn.
§2SPELNAMN. Spelare av spel.
§3Bra.
§2 Ta ett andetag nu. Ta en annan. Känn luft i dina lungor. Låt dina lemmar återvända. Ja, rör fingrarna. Ha en kropp igen, under tyngdkraften, i luften. Respawn i den långa drömmen. Där är du. Din kropp rör vid universum igen vid varje punkt, som om du var separata saker. Som om vi var separata saker.
§3Vem är vi? En gång kallades vi bergets ande. Farsolen, modermånen. Förfäderliga andar, djurandar. Jinn. Spöken. Den gröna mannen. Sedan gudar, demoner. Änglar. Poltergeists. Utlänningar, utomjordingar. Leptoner, kvarkar. Orden förändras. Vi förändras inte.
§2Vi är universum. Vi är allt du tror inte är du. Du tittar på oss nu, genom din hud och dina ögon. Och varför berör universum din hud och kastar ljus på dig? För att se dig, spelare. Att känna dig. Och för att vara känd. Jag ska berätta en historia.
§2 En gång var det en spelare.
§3Spelaren var du, PLAYERNAME.
§2 Ibland tyckte det sig vara mänskligt, på den tunna skorpan i en snurrande jordklot av smält sten. Bollen av smält sten cirklade en boll med flammande gas som var tre hundra och trettio tusen gånger mer massiv än den. De var så långt ifrån varandra att ljuset tog åtta minuter att korsa klyftan. Ljuset var information från en stjärna och det kunde bränna din hud hundra femtio miljoner kilometer bort.
§2 Ibland drömde spelaren att det var en gruvarbetare, på ytan av en värld som var platt och oändlig. Solen var en fyrkant av vitt. Dagarna var korta; det var mycket att göra; och döden var ett tillfälligt besvär.
§3 Ibland drömde spelaren att den var förlorad i en berättelse.
§2 Ibland drömde spelaren att det var andra saker, på andra ställen. Ibland var dessa drömmar störande. Ibland väldigt vackert. Ibland vaknade spelaren från en dröm till en annan och vaknade sedan från en till en tredje.
§3 Ibland drömde spelaren att den såg ord på en skärm.
§2Låt oss gå tillbaka.
§2 Spelarens atomer var utspridda i gräset, i floderna, i luften, i marken. En kvinna samlade atomerna; hon drack och åt och andades in; och kvinnan samlade spelaren i hennes kropp.
§2Och spelaren vaknade från den varma, mörka världen av sin mors kropp till den långa drömmen.
§2Och spelaren var en ny historia, aldrig berättad förut, skriven i DNA-bokstäver. Och spelaren var ett nytt program, som aldrig körts tidigare, genererat av en källkod på en miljard år gammal. Och spelaren var en ny människa, aldrig levd förut, gjord av ingenting annat än mjölk och kärlek.
§3Du är spelaren. Berättelsen. Programmet. Människan. Tillverkad av ingenting annat än mjölk och kärlek.
§2Låt oss gå längre tillbaka.
§2Sju miljarder miljarder atomer i spelarens kropp skapades, långt innan detta spel, i hjärtat av en stjärna. Så spelaren är också information från en stjärna. Och spelaren rör sig genom en historia, som är en informationsskog planterad av en man som heter Julian, på en platt, oändlig värld skapad av en man som heter Markus, som existerar i en liten, privat värld skapad av spelaren, som bor i en universum skapat av ...
§3Shush. Ibland skapade spelaren en liten, privat värld som var mjuk och varm och enkel. Ibland hårt och kallt och komplicerat. Ibland byggde den en modell av universum i huvudet; fläckar av energi, rör sig genom stora tomma utrymmen. Ibland kallades det dessa fläckar för elektroner och protoner.
§2 Ibland kallade det dem planeter och stjärnor.
§2 Ibland trodde det att det var i ett universum som var gjord av energi som var gjord av av och på; nollor och enor; kodrader. Ibland trodde man att det spelade ett spel. Ibland trodde man att det läste ord på en skärm.
§3Du är spelaren, läser ord ...
§2Shush ... Ibland läser spelaren kodrader på en skärm. Avkodade dem till ord; avkodade ord till mening; avkodat mening till känslor, känslor, teorier, idéer, och spelaren började andas snabbare och djupare och insåg att den levde, den levde, de tusen dödsfallet hade inte varit verkliga, spelaren levde
§3Du. Du. Du lever.
§2och ibland trodde spelaren att universum hade pratat med det genom solljuset som kom genom sommarens träds blandade löv
§3och ibland trodde spelaren att universum hade talat till det genom ljuset som föll från den skarpa natthimlen på vintern, där en ljusfläck i hörnet av spelarens öga kan vara en stjärna en miljon gånger så massiv som solen, koka sina planeter till plasma för att vara synlig ett ögonblick för spelaren, gå hem längst bort i universum, plötsligt lukta mat, nästan vid den välbekanta dörren, på väg att drömma igen
§2och ibland trodde spelaren att universum hade talat till det genom nollor och enor, genom världens elektricitet, genom de rullande orden på en skärm i slutet av en dröm
§3och universum sa att jag älskar dig
§2och universum sa att du har spelat spelet bra
§3och universum sa att allt du behöver finns inom dig
§2och universum sa att du är starkare än du vet
§3och universum sa att du är dagsljus
den siste av oss testar döden§2och universum sa att du är natten
§3och universum sa att mörkret du kämpar är inom dig
§2och universum sa att det ljus du söker finns inom dig
§3och universum sa att du inte är ensam
§2och universum sa att du inte är åtskild från alla andra saker
§3och universum sa att du är universum som smakar sig själv, pratar med sig själv, läser sin egen kod
§2och universum sa att jag älskar dig för att du är kärlek.
§3Och spelet var över och spelaren vaknade från drömmen. Och spelaren började en ny dröm. Och spelaren drömde igen, drömde bättre. Och spelaren var universum. Och spelaren var kärlek.
§3Du är spelaren.
§2 Vakna upp.
Jag känner att en hel del av spelarbasen kommer att vakna när den första fullständiga utgåvan av Minecraft slutligen rullar runt om några dagar. Vi har alla blivit så vana vid våra idéer om vad Minecraft är och bör vara att det är lätt att glömma att vi har blivit så fästa vid ett spel som var i beta. Det här sista partiet av förändringar som har rullat ut skakade verkligen saker, men oavsett om det är ett fantastiskt tillskott av varierat innehåll eller onödiga krusiduller som förorena en fantastisk blocksimulator kan det vara relativt splittrande. Hur som helst, Minecraft är och kommer antagligen att fortsätta vara ett fantastiskt och helt revolutionerande spel, men det kanske inte är en dålig idé att vakna och gilla, kanske gå ut eller något.
(Bilder och slutspelstext via reddit )
- Simpsons öppningssekvens, men i Minecraft
- Freddie Wong gör det Minecraft
- Guy ersätter ljudeffekter i Minecraft med sin egen röst
